Den ene är världsmästare och den andre ”succétränare”. Diskuskastaren Daniel Ståhl och hans tränare sedan 2011 Vésteinn Hafsteinsson.
– Det är nästan som en dröm. Det Daniel har gjort är nästan osannolikt, konstaterar Vésteinn i samband med ett träningspass i Sätrahallen i södra Stockholm.
Daniel och Vésteinn, ni verkar utgöra en optimal matchning som tränare och adept. Klickade det direkt mellan er?
– Ja, men det har varit en berg- och dalbana med framgångar och motgångar. Under senare år har vi trivts jättebra ihop. Vi fikar ofta, bjuder varandra på lunch, garvar och skämtar. Vi håller på olika lag i fotboll – jag på Djurgården och Vésteinn på Bajen, säger Daniel och får en snabb replik i retur:
– Han har bestämt att jag är bajare. Och visst jag gillar Café Bärs. Men visst, det har klaffat bra tycker jag. Vi förstår varandra. Jag är seriös, tydlig, rak och organiserad som tränare. Daniel är en snäll, trevlig och rolig person och så följer han allt jag skriver ihop till punkt och pricka. Vi har hittat en bra balans i vårt förhållande som coach och idrottare.
Att ha olika uppfattningar om saker kan väl också skapa dynamik i relationen?
– När det kommer till träning och tävling håller jag alltid med Vésteinn. Han har oftast rätt. Det har han haft de senaste 30 åren som tränare. Utanför idrotten, på skojnivå, behöver vi inte alltid hålla med varandra, säger Daniel.
– Men vi är ändå ganska lika, fortsätter Vésteinn. Daniel kan mycket om idrottshistoria från 80-talet. Han kan många gamla namn och träningsmetoder som många andra inte kan och är ganska gammalmodig på det sättet. Jag har testat allt och kör ganska traditionell träning. Det finns mycket nytt som folk nappar på, nya superlösningar, men där är vi ganska överens om att det inte funkar. Vi är lika bortsett från att han är mycket roligare än mig.
– Även om man tränar hårt så måste man ha lite kul ibland, menar Daniel. Vissa kan gå in i en bubbla och träna seriöst. De är seriösa när de går och lägger sig och är oerhört allvarliga när de vaknar på morgonen.
– Ja, där är vi olika. Han ser på idrott som rock and roll. Han kan nolla på en tävling men 45 minuter senare är han på läktaren och ger autografer, är mitt i smeten och är pigg och glad.
Som aktiv måste väl det vara en väldig styrka att kunna släppa ett misslyckande, gå vidare och fokusera framåt?
– Kastar jag dåligt på ett mästerskap måste jag ända fejsa det för mig själv och kunna förklara för media varför jag kastade dåligt. Vi diskuterar varför det gick så dåligt på kvällen och sedan på morgonen kör vi vidare, säger Daniel.
– Men det där är svårt. Daniel och Duplantis är nu allmän egendom i Sverige. Alla journalister och alla runt omkring har någon sorts åsikt om dem. Om Daniel kastar dåligt kan vi vara överens på en halvtimme om vad som gick fel och så har vi lagt det bakom oss. Sedan läser vi kanske i tidningen det ena och det andra och en massa rubriker. Det kan tjatas om det i en vecka eller tio dagar. Daniel har varit duktig på att lägga det bakom sig och köra vidare, säger Vésteinn.
Daniel Ståhl är uppvuxen i Järfälla och hans första idrott var ishockey, som han höll på med mellan 8 och 15 år. När han var 14 testade han friidrott mest för skojs skull. Pappa var släggkastare och mamma svensk mästarinna i diskus.
– Morsan hade en bra känsla att visa grundtekniken. Sedan tränade jag med Hans Almström under ett år. Han var alltid pigg och glad och det var show. Det gav mig en kick att ha kul.
Samarbetet mellan Daniel och Vésteinn började på allvar 2011.
– Vésteinn fick syn på mig på kastplanen här bakom hallen, men vi hade setts två år tidigare på Bosön. Min huvudtränare i Spårvägen Åke Ruus hade ringt upp Vésteinn och frågat om han inte kunde titta på en framtida ung talang i diskus. På kastplanen frågade Vésteinn om jag ville bli en världsmästare i framtiden eller om jag ville jobba som en vanlig Svensson. Då var valet enkelt. Nu har vi jobbat ihop i nio år och det har vi gjort för att vi vill lika mycket.
Daniel, vilka egenskaper och kvaliteter är viktigast hos en bra tränare?
– Att vara ärlig, tydlig och rak. Och att lyssna på idrottarna. Vissa dagar är man kanske lite trött och då måste man förklara det för tränaren. Tränaren måste vara lojal och komma i tid till träningen. Vara oerhört proffsig i sitt sätt hur han arbetar. Hur han gestikulerar sina rörelser i ringen. Där har Vésteinn varit kanonbra. Och sedan att man inte bara snackar friidrott. Jag brukar dra honom till ett café och snacka lite skit om allt möjligt.
– Ja, det uppskattar jag mycket. Det är inte alls alla aktiva som gör så, flikar Vésteinn in.
– Sedan är det viktigt att vi har samma mål. Att vi tror på det. Så att inte tränaren tänker nu vinner vi DM så tänker jag på OS. Då kan man lika gärna lägga ner.
Vésteinn, om vi vänder på det – vilka är de viktigaste egenskaperna hos en aktiv?
– Först och främst att du är beredd att göra jobbet. Gillar du att göra jobbet och vill du göra det i åtta till tio år? Om du har fysisk, teknisk och mental talang som Daniel har så måste du också vilja göra jobbet. Man måste ha tålamod, tro och respekt mellan idrottaren och tränaren. Det får aldrig vara så att jag satsar mer än idrottaren. Man måste satsa lika mycket tillsammans och förstå varandra. Känna tryggheten i samarbetet. Det är också extremt viktigt att ha det roligt.
Samma dag som vi ses i Sätrahallen fattar regeringen beslut om att alla större evenemang och sammankomster ska ställas in i Sverige på grund av Coronaviruset. Något som givetvis även påverkar Daniels tränings- och tävlingsplanering. I planerna fanns träningsläger i Portugal och Kalifornien och så småningom ett precamp i Fukuoka i Japan tio dagar innan OS.
– Vi kommer följa de rekommendationer som kommer, men det kommer inte påverka hur Daniel eller någon i min grupp kommer att kasta. Då tränar vi på ett annat ställe. Så lite drama som möjligt. Vi kommer att vara i form till OS oavsett hur detta blir. Allt är en inställningsfråga.
Livet är ju fullt av oförutsedda händelser och som aktiv är det viktigt att klara sådana här omställningar? Daniel, är du bra på att hantera det?
– Det här påverkar mig inte någonting mentalt. Det är bara att anpassa sig till hur situationen är och ta fram en annan plan. Vi har en a-, b-, c-plan om något händer. Det händer ännu värre saker i världen och det är bara att anpassa sig.
Men det måste ändå vara en styrkefördel för er – alla har kanske inte samma förmåga att fokusera om?
– Min filosofi är: låt alla andra gnälla över dåligt väder, dålig bana, tidsförskjutning på grund av en inmarsch som försenat diskusen i 45 minuter, att du inte fått diskusen invägd, att frukosten är dålig, sängen är dålig och så vidare. Om alla andra klagar så slår vi dem. Vi ska ha fokus på det som är viktigt. Då är inställningen rätt.
Att titta på Daniel Ståhl när han tävlar är underhållande eftersom han är cool, avslappnad och på gott humör. Har du alltid varit sådan?
– Jag är bara mig själv. Jag tycker diskus är jättekul. Det är inte på liv och död om jag vinner eller inte. Sedan har jag aldrig fått medieträning. Hade jag fått det hade jag nog blivit en besserwisser och tråkig. Men i VM då var jag nervös. Det var första gången jag var superdunderfavorit innan. Då hade jag ständig kontakt med min psykolog och Vésteinn. Vi tre snackade hela tiden. Då kände jag av favorittrycket. Men jag har en teknikdetalj i fokus sedan bara kör jag. Jag tar i och skriker och har kul. Jag går bara in och kör och gör mitt bästa.
– När vi började träna tillsammans sa jag till honom att han inte skulle ha någon medieträning utan var bara dig själv. Då blir det bäst. Daniel är en spontan och rolig människa och samtidigt ödmjuk. Vi vill stå för något gott. Många ungdomar ser upp till Daniel och då vill vi att han är ett bra exempel – stor och stark och ödmjuk. Och samtidigt med glimten i ögat. Inget spel utan så som han är.
Daniel, kan du själv tänka dig att bli tränare när du lagt din aktiva karriär på hyllan?
– Ja, både hockey- och friidrottstränare. Tekniktränare tror jag. Jag har ett bra tekniköga och ser många rörelsemönster. Det skulle jag kunna tänka mig att vara. Vi får se.
Ta del av alla våra material i samarbete med Svenska friidrottsförbundet >>
